Rasstandard

Sammanfattning av rasstandard för Perro de Agua Español

Tillhör grupp 8 – Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar

FCI-nummer: 336
FCI-standard på spanska publicerad: 2019-10-11
FCI-standard fastställd av FCI General Committee: 2019-10-01
Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor: 2020-11-20

Ursprungsland/hemland: Spanien

Användningsområde: Vattenhund, jakthund, vallhund.

FCI-Klassifikation: Grupp 8, sektion 3, arbetsprov valfritt

Bakgrund/ändamål: Hundtypen har funnits på den iberiska halvön sedan urminnes tider. Perro de agua español har samma ursprung som den franska vattenhundsrasen barbet. Den största populationen finns i Andalusien där den används som vallhund och under sekler var känd som ”turkisk hund”. De rastypiska egenskaperna, framför allt den speciella pälsen, gör rasen väl rustad för regionens variation av fuktigt och torrt klimat och gör den lämplig som såväl vallhund som hjälpreda vid sjöfågeljakt och fiske.

Helhetsintryck: Rasen skall vara rustik, välproportionerlig (av medelvikt), långskallig, tämligen långsträckt, med harmoniska former och vacker helhet. Rasen skall vara atletiskt byggd med väl utvecklad muskulatur från regelbunden motion. Profilen skall vara rätlinjig. Syn, hörsel och luktorgan skall vara väl utvecklade.

Viktiga måttförhållanden:  
Förhållandet mankhöjd och kroppslängd skall vara 8:9. Förhållandet bröstdjup och mankhöjd skall vara 4:8. Förhållandet skallens längd och noslängd skall vara 3:2.

Uppförande/karaktär: Rasen skall vara trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Inlärningsförmågan skall vara exceptionellt god. Rasen är mycket anpassningsbar.